Siljan och dess toppar, eller var det Siljan och dess trösklar?

Jag gillar min nya hembygd skarpt, Dalarna är verkligen vackert! Röda stugor med snickarglädje, välskötta trädgårdar, daggvått gräs, sjöar, skog och allt detta i strålande sol. Bättre reklam än en cykeltur kring Siljan i bästa tänkbara augustiväder finns nog inte. Att dessutom få betrakta utsikten från inte mindre än sex olika utkikplatser längs med vägen gjorde inte det hela sämre.

Upplägget för vår ”inspark” på skolan nu torsdag-fredag var att cykla runt Siljan i lugn A1-fart och däremellan köra antingen skidgång, rullskidor eller löpning i tröskelfart uppför diverse backar. Den här typen av branta långa backar finns det inte så gott om i Stockholm vare sig för skidgång eller för rullskidor, så det var en angenäm ny erfarenhet. Bland annat fick vi köra skidgång uppför slalombacken i Rättvik, löpning på Siljansleden upp till Åsengården och sist men inte minst ett kombipass med först rullskidor därefter snabbt byte till skidgångsutrustning i Gesunda. Detta var den längsta (i alla fall i tid) backen och kom sist. Jag var redan innan så trött efter rullskidorna att jag helt missade att byta skor och travade uppför hela backen i rullskidpjäxorna… Kanske tur att det var den sista backen. Utsikten däruppe var lätt värt ansträngningen!

Trött....notera pjäxorna.

Men efter lite vila fanns lite krut i benen ändå!

Vi övernattade i Siljansnäs och där fick vi även passa på att spela lite fotboll på kvällen. Riktigt kul upplägg och bra sätt att lära känna mina nya klasskamrater lite bättre. Som vår lärare sa – ett äventyr! Dessutom med full support, en buss och släp med all utrustning samt mat var med oss hela vägen. Kroppen kändes helt okej, lyckades ligga på hyfsat i skidgången tycker jag, rullskidorna uppför går betydligt bättre än i början av veckan men när pulsen drar iväg för högt får jag lite teknikproblem. Dock är det bra mycket bättre att diagonala uppför än på platten.