Tålamodet är slut

Hela denna sjukdomsvecka har jag varit mer tålmodig än jag brukar. Jag lärde mig ett och annat i vintras då jag blev sjuk och försökte komma igång för tidigt, inte en utan flera gånger vilket resulterade i att jag fick vila nästan hela januari. Jag har därför försökt att denna gång se de bra sakerna och inte stressa igång och dessutom hindra mig själv från att deppa ihop. Tankar jag tagit fram är till exempel att det i alla fall inte är -10 och gnistrande snö utanför fönstret, att loppen jag missar var Lidingö och rullskid-KM och inte exempelvis Vasaloppet. Att jag befunnit mig i Arvika och har haft ett helt hus att vara konvalescent i och inte bara ett litet korridorsrum samt att jag blivit bortskämd med mat av föräldrarna, att jag har ett jobb där jag kan jobba på distans och ta det lite i den takt jag orkade så har inte hamnat efter i jobbet pga sjukdomen. Dessutom har jag pepprat mig själv med massor av tankar om att jag kommer ha gott om tid att träna under hösten, att om jag sätter igång för tidigt så kan jag riskera mycket och liknande och fram tills nu har det gått ganska okej.

Igår eftermiddag lessnade jag totalt på mina egna kloka tankar och nu är jag TRÖTT på det här. Jag vill också springa Lidingö och åka rullskid-KM, jag vill springa länge i skogen och bestiga slalombackar med stavar och jag vill kunna planera min vardag utan att fundera på hur jag mår hela tiden. Jag åkte inte till Stockholm i helgen utan är kvar i Arvika fortfarande och trodde i fredags att jag skulle kunna träna i helgen. Men, gårdagens känsla var inte på topp och jag vågade inte testa. Nu har jag känt efter fram och tillbaka på kors och tvärs, till sist blir jag vimmelkantig av allt funderande och vet inte hur det ska kännas, det var så längesen jag var frisk nu! Vilopulsen är i alla fall normal sedan ett par dagar så jag är ju inte jättesjuk i alla fall. Nåväl, nu får det vara slutgnällt, det är säkert nyttigt att bli uttråkad ibland och det var dagens i-landsproblem. Idag ska jag åka hem till Mora och ser fram emot att träffa alla där och få lite annat att tänka på. 

På väg mot seger och walk over

Under söndag eftermiddag så brakade det stora slaget mellan immunförsvaret och de invaderande styrkorna lös och jag var riktigt risig med hög feber, 39 grader som mest. Sedan har det blivit lite bättre och jag jobbade en stund under måndagen men tisdagen var det soffläge igen. Sedan har det gått åt rätt håll och idag är jag äntligen feberfri. En promenadtur runt udden per dag har varit min terapi och det är ju i alla fall väldigt vackert här hos föräldrarna i Värmland, bra konvalescenshem så tur i oturen att jag blev sjuk när jag var hemma på besök.

Däremot inte så bra med tanke på ett planerat Stockholmsbesök som inkluderar Lidingöloppet och Rullskid-KM i helgen samt det faktum att jag egentligen skulle varit i Västerås och jobbat under torsdag-fredag. Det har snurrat i skallen av alternativa planer men har försökt att inte tänka för mycket för det är ju liksom ingen idé innan jag vet när jag är helt frisk. Försöker öva på att leva i ovisshet vilket inte är min starkaste sida. Slutligt beslut om helgplanerna och var jag jobbar imorgon tas ikväll.

Dock har jag nu idag bestämt mig för att i år ge upp planerna på Lidingöloppet. Jag ville så gärna krossa mitt pers från 2010 men när jag började fundera på vad jag kan vinna respektive vad jag riskerar så kändes valet inte lika svårt. Lika tråkigt fortfarande men jag värderar höstens träning alltför mycket för att riskera att dras med en infektion i flera veckor till. SÅ trist men jag vet ju hur dumt det vore att köra Lidingö som första träningspass efter nästan en veckas stillasittande.

Jag försöker byta perspektiv och blicka framåt istället – planerar ett snöläger med min klubb (Stockholms Rullskidklubb) i Orsa Grönklitt till första advent och dessutom har ett spännande skrivprojekt seglat upp inför hösten…tröstar mig med att det kommer fler Lidingölopp och vad är väl en bal på slottet? 

Fördelen med att vara sjuk och gå oändligt långsamt är att man kan få syn på nya kompisar!

Skördetid och krig i kroppen

Damp snabbt ned från Torsbyeuforin i lördags morse när förkylningen var ett faktum. Riktigt trist men inte helt oväntat, har inte varit krasslig på ett halvår och att flytta, byta sysselsättning,  umgängeskrets och öka träningsdosen på samma gång kan ju tänkas öppna en och annan lucka i immunförsvaret. Något har tagit sig in där och rumsterar runt, det utbröt fullt krig i kroppen som sig bör och under tiden har jag – eller min kropp som nu agerar krigsskådeplats - satts ur funktion. Håller tummarna för en snabb seger för de vita blodkropparnas armé.

Det är vackert i Värmland med!

Planen var att springa ett lopp här i Arvika igår, Dotteviksrundan 8,5 km, men det var ju bara att ställa in. Istället blev det en lingonexkursion med mamma och pappa och dessutom skalades, skivades och tokades en herrans massa äpplen så frukten till fjällgröten nästa sommar är säkrad. Idag är jag sjukare och i soffläge så det har inte blivit mkt gjort utan jag bidar min tid och hoppas att kroppen repar sig snabbt. Jag hade tänkt springa Lidingö om en vecka så hoppas jag är tillbaka i tills dess. Jag stannar i Arvika även idag istället för att köra till Mora, dels känner jag mig inte pigg att köra bil och dels så vill jag inte smitta mina klasskompisar. 

Ugnspannkaka med äpple i och lingon på!

Gott från skogen

Smart äppelskalarmanick som både skalade, kärnade ur och skivade på ett kick!

Lägerliv med teknik i kubik

Efter 4 dagars läger i Torsby summerar jag upplevelserna – har haft det riktigt bra. Vi kom fram till Torsby i måndags förmiddag och åkte hem efter lunch på torsdag.

Morgonpromenad med Fryken skymtande i bakgrunden

Sammanfattningsvis har detta hunnits med: 

Silvertejp är bra till mycket!

*12,5h träning

*8 träningspass

*5,5h skate

*5,5h klassiskt

*1h styrketräning beståede av cirkelträning utomhus inkl. korta skidgångsintervaller 

*1 fotbollsmatch

*2 stycken tupplurar efter lunch

*2 stycken morgonpromenader (rekommenderades av coachen - otroligt skönt när kroppen är seg efter gårdagens dubbelpass för att vakna och få igång kroppen innan frukosten)

*1 styck silvertejp-lagning (min skatepjäxa köptes begagnad och har typ 15 år på nacken)

Morgondagg 

*12 kulor glass på valbergsängens glassbuffé efter lunchen (totalt, inte per dag även om det var gott...)

*Oräkneliga varv i tunneln (första passet räknade jag till 15 varv á 1,3 kilometer)

*2 vasaloppssegrare (Jörgen Brink och Sandra Hansson, bytte några ord med båda och såg dem åka måånga varv)

*Testat 3 olika par skateskidor (flera leverantörer var på plats i tunneln då det var materialtester för sporthandlare under veckan. 

*1 teknik-aha-upplevelse med det obligatoriska tillhörande fånleendet

Teknikfokus var ju utlovat och jag har fått massor med mig på den fronten. Vi körde både klassiskt och skate olika dagar och det var väldigt givande på olika sätt. Både på skate och klassiskt körde vi några teknikpass som byggdes upp genom att först göra olika övningar såsom att glida extra länge på varje tag, köra tre gånger med tryck och tre gånger lugnt, överdriva höftrotation/höftförflyttning i sidled, justera stavisättningen på stakning på olika sätt, staka med endast mage eller endast armar och den gamla favoriten staka med frånskjut utan stavar. Detta kör vi en bit kanske 100 meter eller så för att sedan öva balansen genom att åka mycket på en skida på tillbakavägen.  Efter dessa övningar körde vi en del sprintrace i par i olika tekniker. Syftet med detta är inte att vi ska se vem som är bäst utan det är ett tillfälle att analysera och inse var man har sina styrkor respektive svagheter gentemot andra. Det är både kul och väldigt nyttigt. I mitt fall behöver jag öva mer på starter och har min styrka i stakningen.

Start i sprintrace - nåt jag ska öva på! 

Som Bambi på hal is - jag håller på att bygga upp relationen till skate

Efter övningarna körde vi själva i tunneln och däremellan fick vi hjälp av tränaren med tekniken, mycket filmning blev det vilket är kanon för att ta in hur det egentligen ser ut, det är ju oftast inte samma som det känns. Jag hade knappt åkt skate innan jag kom till Mora, kanske 10 pass totalt på snö under förra säsongen och 3 rullskidpass så där var det mycket basic träning för min del. Dels att överhuvudtaget lära mig växlarna – tvåan hade jag stora problem med hur det egentligen ska gå till – och dels att våga balansera och verkligen flytta vikten från sida till sida. I skate ska ju höfterna inte rotera utan bara flyttas från sida till sida, något jag verkligen får jobba vidare på, speciellt i tvåan har jag lätt att liksom vika mig istället för att skjuta höften åt sidan och hålla emot så att tryck framåt skapas. Det blev en hel del frustration emellanåt och jag blev påmind om hur det känns att vara nybörjare inom ett område. Det är ju nu 4 år sedan jag för första gången gick på teknikkurs i klassisk skidåkning och jag har lite grann glömt hur svåra vissa saker tedde sig då…

I den klassiska tekniken var nivån på tekniktipsen en helt annan, där handlar det nu för mig mer om tajming och känsla än hur rörelserna sker. Jag hade mest fokus på diagonaltekniken och att få till trycket så att det blir fart på åkningen. Balansen och rörelserna kändes oväntat bra efter nästan 6 månader utan snöträning, men tajmingen för att få till tryck och verkligen skapa fart saknades. Med hjälp från Minatti och en del övande bakom duktiga klasskompisar (ett jättebra sätt att lära sig teknik är att hänga på någon som är bättre och hålla samma rytm och härma) hände det plötsligt! Jag skapade fart. Ett stort leende avslutade det passet. Tydligen ska man avsluta när det är som roligast och så blev det även för lägret i stort, trots dubbla pass och tunnelns inte alltför inspirerande betongväggar var jag inte alls sugen på att åka hem efter lunchen på torsdag. Då styrde jag kosan mot Arvika för att passa på att besöka familjen när jag ändå var i krokarna.

Efter onsdagens klassiska pass - glad, trött och nöjd

Smörgåsbord a la skidtunneln - materialmecka!!!

Vallabussarna stod i flock utanför tunneln...

Utegymmet och skidgångsbacken skymtar i bakgrunden men mest ville jag fånga himlen. älskar sol bakom moln!

Redo för snöpremiär!

Lyx med vallarum på skolan, mysigare än min vind!

Viloveckan är slut och imorgon kl 07.30 åker vi mot Torsby för 4 dagars läger och snöpremiär i skidtunneln! Kändes lite skumt att plocka fram vinterkläderna och att stå och valla när det fortfarande var shortsväder ute tidigare idag, men samtidigt helt fantastiskt. Ser väldigt mycket fram emot att få köra på snö redan i september, tidigaste snöpremiären jag varit med om. Vår tränare har utlovat mycket teknikträning vilket jag älskar, det ska bli jättekul att få feedback.

Dessutom ska vi under nästa vecka ha individuella träningssamtal, även det något som ska bli kul. Jag var i Mora redan i maj när jag var antagen till utbildningen och gjorde ett konditionstest där jag åkte rullskidor på band och har sedan under sommaren fyllt i en träningsdagbok som jag nu lämnat in för analys. Förra veckan gjorde jag ett nytt test och utifrån detta ska vi planera inför kommande träningsår. Jag vet iallafall så mycket att testet visade en klar förbättring men det ska bli kul att höra coachens analys av sommarträningen och vad det är som varit bra och vad jag kunde gjort bättre. Jag stukade min fot på midsommar vilket vände min egen planering upp och ned, därför var jag väldigt glad över att testresultatet var såpass positivt. 

200 meter från skolan, bastun skymtar i bakgrunden!

Men vilovecka betyder inte bara sofflocket utan mindre mängd samt alternativträning och variation och så jag ger er lite bilder från veckan som bjöd på såväl kajakorientering som turistcykling. Fotbollsturnering på skolan samt ett par styrkepass har också hunnits med, samt en del jobb då jag ska jobba mindre under nästa vecka.  

Affären var stängd så vi fick umgås med hästarna utanför

Jonas, klasskompis och Morabo, guidade mig med bravur. Otroligt vackert i Dalarna!

Härliga höstdagar och kontraster

Jag börjar vänja mig vid min nya vardag och hembygd, förra helgen och veckan flöt på snabbt här, först med mamma och pappa på besök över helgen. Vi turistade lite i Orsa och besökte Zornmuseet, dessutom blev vi återigen bjudna på lyxfrukost av mästersconesbagaren! Det passade bra med en vilohelg efter 30 timmars träning på 12 dagar. Sedan blev det en kortvecka mån-ons här i Mora med bra träning, bland annat en superfin löprunda som gick först mellan Eldris och Läde, därefter upp till Hökberg via den så kallade Bananrundan. Riktigt fin och omväxlande terräng och kroppen tyckte det var helt ok att jogga på i de dryga två timmar vi var ute. På tisdagen styrketräning och myrfotboll samt intervaller, det roligaste och grisigaste passet hittills…och ett av de jobbigaste, benen var inte riktigt med mig så det var tufft att trycka på.

Vi kommer nu att under hösten periodisera träningen genom 3 veckor med mycket träning och därefter en lugn vecka med mer lek/teknikfokus med återhämtning och drastiskt mindre mängd. Vi är alla på väldigt olika nivåer i klassen, jag som inte är van att vara halvtidsproffs behöver ta det extra lugnt dessa perioder så att kroppen får en chans att hämta hem träningen, och kommer därför ibland, som nu, att köra lite längre lugna perioder som sträcker sig uppåt 10 dagar. På torsdagen lämnade jag därför Mora för en tur till Stockholm över helgen, passade även på att stanna i Västerås och jobba en dag där på vägen dit på torsdagen och på vägen hem på måndagen.

På väg till tåget i Mora

På väg från tåget i Sthlm...

 

En vanlig dag i Mora 

En vanlig dag i Sthlm - nåja ganska vanlig, jobbmingel 

Gamla hemma - Stockholm är vackert

Det blev verkligen en kontrast, jämför bara utsikten över spåren mellan Mora på morgonen och Stockholm på kvällen…! Jag älskar kontraster och tycker de gör livet värt att leva. Hade en superskön och rolig helg i Stockholm med bland annat jobbmiddag, cavaprovning och mycket annat skoj på möhippan för bästa Mia och skönt söndagshäng i det fina vädret på Stockholms kajakklubb. Inte mycket träning alltså men ett styrkepass, ett yogapass och lite paddling blev det. Dessutom lite pole dance på möhippan, det var jobbigare (och roligare) än jag trodde!

Efter en intensiv helg i storstan var det fantastiskt skönt att rulla in i Mora igen igårkväll. Jag promenerade hem i den varma septemberkvällen och kände mig väldigt glad att jag bestämt mig för och vågat ge mig själv detta år på halvtid. Dalarna känns redan väldigt hemma här nu efter bara tre veckor, mycket mer än jag hade trott!

Nya hemma - gött!