Bruks baby!

Just nu befinner jag mig i mitt favorittillstånd – på träningsläger! Dessutom i skidåkarmeckat Bruksvallarna. Kan inte bli så mycket bättre. Förra veckans komigång gick bra, varvade träning med några dagars jobb i Sthlm/Västerås och härligt mycket snack och därefter kompishäng med en gammal vän på besök under helgen.

Äntligen snö och träningsförbudet upphävt!!
Nöjd Frida!

Däremot gick testet på söndagen inte så bra – det var ungefär samma resultat som sist vilket är en ganska stor försämring sedan september. Men sista veckorna har vilopuls och känslan i kroppen varit helt normal så coach Minatti tror inte att det beror på för mkt träning utan att det är något annat som varit på tok. Kanske någon dold infektion. Jag har själv funderat på om det helt enkelt beror på att jag tränat stakning mycket mindre under hösten så kanske har prestationen sjunkit därför. Men det är kanske lite för stor försämring för att det ska vara hela sanningen. Det känns ju såklart inte så kul att prestationen sjunkit men oavsett vad så fick jag ok på att träna på igen, HURRA! Det är ju det viktigaste för det är så skoj att få träna och speciellt nu när det är snöpremiär. Men även stränga order att ta det lugnt med fart förutom nåt pass mot slutet av veckan.

Så, sedan i måndags har vi frotterat oss med skideliten i spåren. Såväl Charlotte Kalla, Ida Ingemarsdotter, Daniel Rikardsson, Marcus Hellner, Lisa Larsen, Jörgen Brink, Susanne Nyström och Anders Södergren har siktats och även vinterstudiokänslan infann sig då vi mötte en glatt hejande Anders Blomqvist på väg upp på fjället häromdagen. Otroligt inspirerande och känslan att säsongen snart är igång är skön. Flera av mina klasskompisar ska tävla i Bruksvallspremiären nästa vecka, det ska bli så kul att följa.

Fina förhållanden

Jag har tragglat en hel del skateteknik – jag är ny på skate och har stoor förbättringspotential där. Än så länge är det mest balansträning som gäller, det vanligaste nybörjarmisstaget är att man ligger för mkt i mitten och inte glider ut och får till tyngdöverföringen. Till skillnad från klassisk teknik ska höfterna inte vridas i skate, utan de ska vara stela och bara flytta sig från sida till sida. Igår åkte jag i en timme fram och tillbaka på 500 meters spår och övade bara detta. Gissa om det var skönt att få kommentaren: inte så tokigt nu Frida – av Minatti efter morgonens skateintervaller. Att bli frustrerad, få konstruktiv kritik, öva och därefter se framsteg är fantastiskt kul och en av de saker som gör att jag älskar skidåkning! Det bästa är att man aldrig blir fullärd så jag kommer att få njuta av det många många år framöver =) det är verkligen värt den stora frustration som jag ganska ofta känner däremellan.

I övrigt har vi skönt stughäng och myser. Varje morgon börjar med en morgonjogg i ett mörkt och snöigt landskap, gröten blir godare och sömnen blir skönare på träningsläger! Det enda problemet är att tiden går fort, imorgon åker vi hem igen.