Tålamodet är slut

Hela denna sjukdomsvecka har jag varit mer tålmodig än jag brukar. Jag lärde mig ett och annat i vintras då jag blev sjuk och försökte komma igång för tidigt, inte en utan flera gånger vilket resulterade i att jag fick vila nästan hela januari. Jag har därför försökt att denna gång se de bra sakerna och inte stressa igång och dessutom hindra mig själv från att deppa ihop. Tankar jag tagit fram är till exempel att det i alla fall inte är -10 och gnistrande snö utanför fönstret, att loppen jag missar var Lidingö och rullskid-KM och inte exempelvis Vasaloppet. Att jag befunnit mig i Arvika och har haft ett helt hus att vara konvalescent i och inte bara ett litet korridorsrum samt att jag blivit bortskämd med mat av föräldrarna, att jag har ett jobb där jag kan jobba på distans och ta det lite i den takt jag orkade så har inte hamnat efter i jobbet pga sjukdomen. Dessutom har jag pepprat mig själv med massor av tankar om att jag kommer ha gott om tid att träna under hösten, att om jag sätter igång för tidigt så kan jag riskera mycket och liknande och fram tills nu har det gått ganska okej.

Igår eftermiddag lessnade jag totalt på mina egna kloka tankar och nu är jag TRÖTT på det här. Jag vill också springa Lidingö och åka rullskid-KM, jag vill springa länge i skogen och bestiga slalombackar med stavar och jag vill kunna planera min vardag utan att fundera på hur jag mår hela tiden. Jag åkte inte till Stockholm i helgen utan är kvar i Arvika fortfarande och trodde i fredags att jag skulle kunna träna i helgen. Men, gårdagens känsla var inte på topp och jag vågade inte testa. Nu har jag känt efter fram och tillbaka på kors och tvärs, till sist blir jag vimmelkantig av allt funderande och vet inte hur det ska kännas, det var så längesen jag var frisk nu! Vilopulsen är i alla fall normal sedan ett par dagar så jag är ju inte jättesjuk i alla fall. Nåväl, nu får det vara slutgnällt, det är säkert nyttigt att bli uttråkad ibland och det var dagens i-landsproblem. Idag ska jag åka hem till Mora och ser fram emot att träffa alla där och få lite annat att tänka på.